Att leva i kränkande förhållanden

Det finns många som lever, eller har levt i kränkande förhållanden. Det kan ta år, till och med decennium att inse vidden av sin utsatthet. Med tiden i nära relation med en narcissist blir det onormala till synes normalt. Manipulation och kontroll nöter på självkänslan till gränsen av självutplåning. Självbilden vingklipps och verklighetsuppfattningen beslöjas. Även förmågan att klä vår sinnevärld i ord försvinner med tiden. Till och med minnet sviktar. Gårdagens kränkning glöms bort, dagen efter agerade ni båda som inget hade hänt. Känslan dröjer sig alltid kvar i ditt minne, kroppsförnimmelsen av maktlöshet i din relation. Du lärde dig att överleva på smulorna av fadd omsorg.

Den första tiden i glansen av
narcissistens charm

Den första tiden är sötman av bekräftelsen berusande, när du speglades som en själsfrände. Du blev emotionell anorektisk av bristen på genuin omtanke. Du erbjuds imiterad och inlärd omsorg. En mekanisk omtänksamhet med en metallisk eftersmak.

En gemensam historia av sår

Du växte upp med narcissistiska och/eller medberoende föräldrar och attraherades därför, och föll med dina oläkta sår för narcissisten. Du gick in i relationer som kändes för bra för att vara sann. Då, beskrev du den som magisk, exklusiv, för underbar att beskrivas med ord. Inte heller då räckte orden till för att beskriva känslan i ditt vokabulär. Ditt grundantagande var dock att det låg på din lott att bli din partners, eller våra föräldrars känslomässiga försörjare. Den gemensamma nämnare ni hade som grund i kärleksrelationen var samhörighet utifrån en komplicerad uppväxt. Men det förstod ni inte, ingen av er. När dina gränser ständigt invaderades, fanns det med tiden inte mycket av värde kvar i dig.

Hoppet om kärlek och bekräftelse

Du levde på hoppet att narcissisten en dag skulle se dig och älska dig för den du är. Att dagen kommer då din uppoffring berättigar dig att bli älskad. Det tenderade att få motsatt effekt. Ditt troskyldiga hopp gav narcissisten än mer bränsle att fortsätta leda dansen. I slutändan blev felet ändå alltid ditt. Du hade inte ansträngt dig tillräckligt mycket, då ersattes du av någon annan. Risken blev att du gick upp på samma dansgolv igen för att uppleva magin att bli älskad och förälskad, som honungsfälla för nästa narcissist och manipulatör.

Det plågsamma uppvaknandet

Det blir ett plågsamt uppvaknande dagen förtrollningen bryts och insikten landar i dig. Objektifieringen, utnyttjandet och försummelsen värker till en början ända in i märgen. Det finns mycket skam i insikten att du varit måltavla för emotionella övergrepp i relation med en narcissist.

Konsekvenserna av att lämna narcissisten

Jag möter på min mottagning ofta individer som lider kvalen av abstinens efter narcissisten ersatt dem med en ny källa för leverans för sin självuppfyllelse. De brottas med frågor om sitt eget värde. Många kan vrida ur sista droppen av självaktning för några smulor till av skämd kärlek från en förövares hand. Vissa människor lever av sviterna från en sådan abstinens i flera år. De etiketterar sig själv som förbrukade, oförmögna att älska någon igen, än mindre bli älskade.

Från smärta till läkning

Oavsett om man stannar i en sådan relation i fyra månader eller fyrtio år, åtföljs insikten av bristen på självrespekt med en känsla av skam. Jag borde ha att insett vad som pågick. De skäms för sin oförmåga att ha insett det uppenbara och sörjer den tid i livet man lät sig förbrukas. Traumabandet mellan en självutplånande människobehagare och en narcissist smids som av järn. Det är först när vi kan se vår egen roll i dansen vi kan börja läka och bryta de traumaband som slagit en järnring kring hjärtat.

Vägen till helande och självkärlek

För de män och kvinnor med narcissistisk personlighetsstörning är förutsättningarna att lämna dansgolvet svårare, om det ens är möjligt - därom tvistar vi lärde. När det landar i dig att skammen inte är din, den tillhör någon annan. Först då, tar du de första stegen mot det du tidigare inte trodde var möjligt. När du inte längre låter dina gränser invaderas, när du äger din egen fritid och självomsorgen smeker dig. Först då öppnar sig vägen till sunda, varaktiga och respektfulla relationer.

Texten är dedikerad till dig som känner igen dig i beskrivningen och som kämpar för att hela och återfinna självkärlek.